Har seriöst precis sett den bästa filmen jag någonsin har sett i hela mitt liv. Perks of being a wallflower. Jag tänker inte ens försöka beskriva den, du får helt enkelt se den själv. Det var Alva som sa att vi var tvugna att se på den, så vi gjorde det och jävlar. Kommer gråta inatt haha, inte för att den var så värst sorglig, men mest för att den var så jävla vacker. 

 

Nu kommer jag komma in i ett såntdär stadie ni vet, efter man har sett en jättebra film? När man typ tror att man är med i filmen. Åååååh haha vill bara försvinna. Ok im sorry men jag är på min sista dag of mens så jag är lite känslig men VADFAN gör det. Skulle gråta ändå.