Ad bonum

 

Throwback

 
Massa olika bilder från olika tillfällen som jag hittade och tyckte var mysiga. Satt och tittade igenom arkivet här på bloggen och tyckte bara att dom var fina. Försöker underhålla migsjälv, Martin ligger i soffan och kollar på EM så har inte så mycket annat att göra hehe.. 
 
Gosh vad jag saknar att fota, måstemåste verkligen komma igång igen, känner hur det kliar i hela mig när jag kollar på dessa bilder!! Blir dock svårt just nu, har tappat bort mit minneskort, ops.. Men det ska nog dyka upp snart, saker jag tappar bort brukar ha ett konstigt sätt att dyka upp på helt vardagliga ställen så..
 
Är det någon som vill fota med mig? SKRIV TILL MIG 

"All I can do is be me, whoever that is" - Robert Allen Zimmerman

 
Även om det är  ca 1,5 månad sen den publicerades så vill jag ha den här i mitt flöde, min senaste cover. :) Vill göra något nytt igen, men det är så svårt att välja vad!!
 
Vill också ha ljudupptagning nog att kunna spela piano och sjunga samtidigt, men det är svårt även de... Hmm  

Cause it's been a while

Canon EOS 70D + Canon EFS 18-135mm / f.3,5-5,6 
Lite behind the scenes från Balen.. Jag och Linn låste in oss i hennes bil och busa. Jag älskar denna människa så mycket, hur livet ser ut utan henne vet jag ärligt inte för hon har varit med genom hela mitt. Vill inte veta heller
 
Halloj!
 
Söndag. Sommarlov om någon har missat det. Även mitt sista någonsin, wow.. Försöker plugga ikapp det allra sista, det går sådär haha. Men vad tycks det, borde man göra en liten comeback? Det är ju så kul att skriva och fota massa.. 
 
PLUS att just nu händer det massa, är så psyked så vet ej vart jag ska vägen.. Jag kommer väl flytta hem till Martin snart, någonting vi båda har väntat på i månader. Så det blir massa pyssel å fix!! Lägenheten har en sån potential weey.
 
Funderar även på att köpa en mindre, kompakt kamera.. God praise systemkameror men fasen så tunga och klumpiga dom kan bli. Tips på bra kompaktisar är mer än välkommna, är dock låst på Canon hehe. 
 
 

Bal 2016 (nr. 3) - Folketshus

 
Canon EOS 70D + Canon EFS 18-135 / 3,5 - 5,6 IS
 

Bal 2016 (nr. 2) - Stadsparken

 
Canon EOS 70D + Canon EFS 18-135 / 3,5 - 5,6 IS
 
 
 

Bal 2016 (nr.1) - Röda mattan


Jag är ju 97:a, och bör därför ha tagit studenten iår, men olyckligtvis för mig så gör jag inte det, jag gick ju om 2:an. Detta innebär alltså att jag fick världens tillfälle att fotografera mina fina vänner på balen. Det var lite knepigt.. skinande sol, 30 grader, virriga föräldrar här och var samt lite halvfulla modeller.. men endel bra bilder fick jag väl! 
 
För att dela upp det hela i lite mindre bitar och inte bildbomba med ett jättestort inlägg så tänkte jag göra 2, alternativt 3 inlägg med massor av bilder från just balen. So stay tuned!
 
& om någon ser en bild på sigsjälv som den vill ha, eller undrar om jag har någon bild på den så hör av er!! (Lägger inte upp alla bilder här, det skulle bli megamycket hehe.) Skriver man till mig så får man självklart bilden i högre kvalle än vad som går att lägga upp här!
 
Här har vi bilder från röda mattan! 
 
 
 Canon EOS 70D + Canon EFS 18-135 / 3,5 - 5,6 IS
 

19/01

Saknar saknar saknar att fota. Hej, hoppas vi hörs snart. 
Puss

Red and Blue

Canon EOS 70D + Canon EF 50/1.8
 

Ja. Jo. Det var det sommarlovet. Ca 1,5 veckor har gått på det nya skolåret och jag har inte alls hamnat till rätta än. Just nu är det bara massa massa strul med allt, men eftersom jag bytt klass, linje, årskurs och mer eller mindre måste ha ett eget personligt schema så förstår jag det haha. Förhoppningsvis trillar allt på plats snart.
Jag går nu alltså, istället för natur, samhällsprogramet med inriktining media. Tvivlar inte en sekund på att natur är den högst utbildande linjen, men jag tror att detta kommer bli bättre för just mig. Vill ju jobba inom detta så nu kör vi!!
Och by the way, ser ni mitt hår??? Köpte nya jeans här om dagen och insåg i provhytten att mina toppar når över kanten till mina byxor.. Dags att klippa sig? Haha neej vågar inte. 
 
 

3 b&w bts

Canon EOS 70D + Canon EF 50mm/1.8 ll 
 
Fotade Alva igår, på ett litet guldställe som jag velat fota på i flera år, men aldrig har gjort - så när en fotosession kom till tal visste jag exakt vart vi skulle vara! Dessa 3 är "oseriösa"/bts, som de flesta av våra bilder blir. Har dock några guldkorn som bara ska redigeras först, men dom kommer! 
 
Har såklart fått upp suget rejält för att fota, så om någon (vem som helst) vill leka modell så är man mer än gärna välkommen att höra av sig till mig!! Puss 
 
 

Zumthing blue

Canon EOS 70D + Canon EF 50mm/1.8 ll + uttråkad lekarunt-inspiration i ps cs6 
 
Om 17 dagar är sommarlovet över. Wow. Hur ska jag sammanfatta detta? Har varit på Bråvalla såklart. Har även varit i Märsta med vänner och hälsat på ännu mer vänner, fint det. Haha ja förutom dessa två grejer har det väl allmänt varit en riktigt dålig sommar. 4-5 dagar av värme? Men det har ni väl märkt av själva.
 
Så ja, snart börjar skolan och jag är mitt mellan det stadiet när jag längtar tillbaka till skolan med rutiner, skolmat, socialt umgänge osv, och det stadiet när jag har panik och ångest pga inte gjort nåt alls denna sommar. Har inte ens jobbat. Igentligen är det väl tur att jag inte haft nåt å göra för jag hade inte haft råd ändå så haha.
 
Hade jag haft pengar så hade jag för övrigt tryckt denna bild på en T-shirt. Den blev sådär knasigt fin och knasig. 

18:40

 
Hörni, det börjar dra ihop sig till sommarlov nu!! Ganska exakt 25 dagar (inklusive helgdagar) tills avslutingsdag, och det kommer gå så jäävla fort. Skrev ner allt gammalt jag har kvar att göra och kom fram till 10 stora inlämningar.. Varav 3 st är bokanalyser, dvs att jag ska hinna läsa 3 böcker och skriva recensioner på dom, under dessa 25 dagar.. 
 
Skönt att det regnar ute också, har inte ett dugg emot att sitta inne i detta väder, vilket gör hela plugg grejen mycket lättare. Det värsta som finns är nästan att behöva sitta inne och plugga när det är sol och blå himmel ute. Men till veckan hoppas jag på bättre väder! 
 
 
 

Vi mot världen

Canon EOS 450D + Canon EFS 18-135mm f/3.5-5.6 IS
 
Satt igårkväll, förtvivlad efter en rentav helvetesdag och bläddrade genom bildarkiv på gamla datorn, där jag har alla mina riktigt riktigt gamla bilder. Letade egentligen efter ett gammalt självportätt som jag skulle vilja redigera om, men bläddrade och bläddrade och hittade det verkligen ingenstans.
 
Och helt plötsligt kom jag över dehär 4 bilderna. Hade totalt glömt bort dom? Kommer ihåg att jag älskade dom sjukt mycket redan på kameradisplayen. Jag skulle fota Alva och vi skulle ta testbilder för ljuset och detta hände haha. Älskar dom fortfarande, speciellt sista. Och hur sjukt att jag hade sidecut, detta måste alltså vara typ 3-4 år sen? 
 
Vet inte men dom speglar mig och Alva på nåt sätt. Visste ni att vi känt varandra hela livet? Verkligen hela livet. Grannar redan när jag var ett och Alva kom hem från BB haha, min syster. Vi mot världen är det iallafall, skulle aldrig aldrig aldrig klara mig utan denna människa. 
 
 

Thistle and weeds

Canon EOS 450D + Canon EFS 18-135mm f/3.5-5.6 IS 


4 st från förra somamren.  Fun fact: dessa bilder är nästan inte färgkorrigerade alls!! Bilderna bara lyser sensommar rakt igenom. USCH va mysigt, kan inte längta mer efter sena utekvällar som går över till morgornar när man går hem utan skor, allt med folk man tycker om. 

 

 


Ett djupt beroende och en förjävla ångest

 
 
Sitter skräddare på sängen med musik i lurarna, precis som vilken kväll som helst egentligen. Lyssnar på Håkans live skiva från Ullevi. Och det gör bara så otroligt ont i kroppen. Det går inte att förklara. Och det går nog inte att förstå. Den här euforin som uppstår blandas på något sätt med en sådan otroligt laddad ångest. Det känns lite som om hjärtat är uppe i det blå men ändå är hårt, hårt tryckt mot asfalten. Att någonting som ger en så mycket kärlek, värme och lycka, samtdigt får en att göra ont både fysiskt och psykisk? Det får mig att tappa fattningen lite. Tappa fattningen på vad som är verkligt, vad som är okej eller inte okej att känna, hur mycket man faktiskt får tycka om en person som man egentligen inte känner alls, och hur djupt och läskigt beroende man kan vara av någonting.
 
På senaste tiden har jag, alla mina sinnen och hela livet varit väldigt upp och ner. Gick in i en depression i höstas som jag inte har tagit mig ur än. Har mer eller mindre tappat kontakten med de flesta, då jag har varit för in och ut för att orka umgås. Har hoppat av i princip alla kurser i skolan och måste börja om 2an i höst. Har tappat mitt självförtroende och allt som har med självkänsla att göra. Och för att toppa av dessa 9 månader av magont och gråtande, förlorade jag för knappt en månad sen en av mina två kusiner. 22 år, världens gladaste, underbaraste och mest älskvärda människa. Vila i frid David.
 
Och detta ger mig en sån förjävla ångest. Det ger mig en ångest som jag aldrig har känt förut. Att må dåligt på det sättet jag har mått hösten, vintern och våren har varit enklare, det har bara handlat om mig. En depression som har fått mig att ligga i sängen 20 timmar om dygnet, inte orkat gå till skolan, inte ätit, inte pratat och vissa dagar knappt orkat blinka eller andas, det har varit mitt problem. Jag har känt behovet av att ta hand om migsjälv. Men helt plötsligt blir sorgen så mycket större, för nu är det inte bara jag längre. Nu är det alla runt om kring mig, alla dom som jag älskar. Att se så otroligt starka människor, bryta ihop totalt, det gör ont. Och helt plötsligt blir man beroende av varandra på ett sätt som man aldrig har varit förut. 
 
Så nu sitter jag här, skräddare på sängen med musik i lurarna, precis som vilken kväll som helst egentligen. Och för ett år sen hade det kanske sett ut så. För ett år sen hade jag kanske setat här och gråtit, men det gör jag inte idag. Halva 2015 har gått, och det har hänt mer dom senaste månaderna än vad det har gjort sammanlagt under dom senaste 10 åren. Och jag kan faktiskt ingenting annat än le, med tårar i ögonen och en otrolig klump i magen. För precis som euforin blandas med ångest så blandas sorgen och saknaden med glädje och tacksamhet. Den hårda vintern som har frusit både marken och mig, är över. Och på samma sätt som alla växter har tryckt sig genom halvfrusen jord för att sakta växa har jag också vuxit. Den senaste månaden har varit väldigt jobbig, och det kommer att vara det ett tag framöver också. Men det där lilla, lilla ljuset som varit för litet för att ens märkas, lyser starkare och starkare då jag mer och mer kommit till insikt att från och med nu kan det bara bli bättre. För jag tror ärligt, att just nu, när vi sakta går genom tiden, så har det bästa inte hänt än. 
 
 
 
 

Om

RSS 2.0