Såhär sliten som jag varit de senaste veckorna har jag nog aldrig någonsin varit förut. Visst, det har varit illa förut, men aldrig såhär. Att dansa varje dag har varit det som fått mig att klara av det. Men också därför jag har varit så stressad. Vi hade ju uppvisning på en mässa i måndags, och vi har bara haft två - tre veckor på oss att få ihop både danser och mellanspel. Samtidigt som jag har dansat varje dag så har jag haft massa stora arbeten med skolan. Så det har liksom varit hem, äta, dansa och dom dagar jag hunnit så har jag pluggat. Speciellt på kvällen. Har flera dagar på raken inte stängt av datorn förns ett på grund av att jag varit tvungen att plugga.

 

Räddningen för att jag skulle klara av den här veckan var att jag igår morse och även imorse fick sovmorgon. Igår vaknade jag inte av alarmet och vaknade 20 minuter innan vi började, och jag var så slut så jag bestämde mig för att stanna hemma istället. Idag gick det bättre, och vi hade ett väldigt chill schema så det gick lätt. Det var riktigt skönt att få sova ut två dagar i rad, för det behövde jag verkligen.

 

Så nu är det tillbaka till de gamla vanliga dagsrutinerna, och jag ska bara dansa en gång i veckan. Och liksom även fast jag vill dansa mer så vet jag att det inte går. Dels för att jag har massa annat jag måste ta hand om, och dels för att benhinne inflammationen har kommit tillbaka. Jippie