Dagen efter Håkan konserten var det uppvisning. Eftersom konserten slutade ganska sent och det är en bit att åka så blev klockan sen innan jag kom hem och ännu längre tog det innan jag kunde sova (var i extas). Upp morgonen efter med ömma fötter och utan röst. Pallra sig iväg upp på stan för genrep och 2 st uppvisningar. 

 

Första uppvisningen gick inte alls bra. Vi hade satt den svåraste dansen en gång innan uppvisningen, och den gick verkligen bajs. Andra uppvisningen gick det väldigt mycket bättre iallafall. Man blir så glad när vänner som var där säger att vi var jätteduktiga. Det är liksom ända chansen, man har en chans på sig, att visa vad man kan, och den chansen varar 3 minuter uppe på scenen. I år hade vi två danser, öppnings- och avslutningsnummer fick vi köra. ÄLSKAR att stå på scen och dansa. Man blir pirrig och nervös men det hör till. Älskar att stå på scen med några av mina bästavänner och dansa, nästan mer än något tror jag. 

 

Dagen efter var vi till och med med i tidningen, ful som vanligt, det blir man alltid i tidningen?